Nytt år, nya motioner

Årsmötestider är detsamma som motionstider. Det fungerar inte att bara gnälla på att saker och ting inte fungerar och att vi inte är något vidare bra på sporten vi utövar om man inte samtidigt vill göra något reglementesenligt för att förbättra detta.

I år blev det två motioner, endast och enbart underskrivna av mig själv.

Den första är en stadgeändring rörande den allmänna motionstiden, eftersom det är svårt att förhålla sig till stadgan som den i dagsläget är formulerad. Vi som var och lyssnade på Tony Ernst föredrag om föreningsdemokrati på ÖIS-gården i höstas vet att stadgarna är det högsta styrande organet inom föreningen och då borde det eftersträvas att stadgarna är tydliga, vilket de inte kan sägas vara i dagsläget.

Även fast stadgeändringar alltid är stora förändringar så är det här, i min bok, ingen stor sak egentligen.

Så till min motion. Har du inte redan läst den så gör det innan du läser vidare. Det underlättar eftersom jag inte refererar så mycket till själva förslaget i min motion utan mest redogör för min tankegång bakom.

Inridandes på min käpphäst att ÖIS aldrig varit sämre på fotboll än under det senaste turbulenta decenniet efterfrågar jag en strategi.

Jag har väl egentligen fem skäl för detta.

  1. Jag är trött på att bråka,
  2. Jag tycker styrelsen ska stå för det de säger (att ta fram en strategi),
  3. Jag vill inte att föreningens mest övergripande och genomarbetade dokument är en värdegrund (värdegrunden är VINST, men hur ska vi göra för att vinna?),
  4. Nuvarande ordning har inte införlivat någon större stabilitet eller lyft verksamheten i särskild utsträckning, samt att
  5. Jag vill att medlemmarna ska känna en större delaktighet i att staka ut ÖIS framtid. Sällskapet är såpass litet att vi borde kunna klara av att hantera en större grad av direktdemokrati och lägga mindre ansvar på enskilda representanter – som på senare tid avverkats i rask takt.

Det senaste tio-elva årens kaos som vi alla bidragit till genom vår egen aktivitet/passivitet verkar, att döma av valberedningens oenighet kring ordförandeskapet, ännu inte ha nått vägs ände. De två styrelseledamöter som engagerat sig på marknadssidan vill dessutom inte bli omvalda trots att båda tidigare uttryckt ambitioner för föreningen, och den sportsligt ansvarige hoppar av redan efter ett år (vald på två) eftersom det sägs att han inte är tillfreds med sin roll.

Utan att måla fan på väggen så är det ändå lite anmärkningsvärt, men inget nytt under solen. Det är såhär det sett ut sedan degraderingen 2006 och jag ser inte varför det skulle förändras bara för att det byts ut en ordförande och/eller några styrelseledamöter. Hittills har dylika förändringar inte lyckats förbättra stabiliteten i föreningen, och min uppfattning är att det är dags för ett omtag.

Som nämns i motionen så handlar det om att hitta ÖIS gyllene medelväg mellan fotbollskommersialism och gräsrotstradition, eller ”dom i kostym” kontra ”dom med luvor” om man så vill, vilket jag något förenklat delar in de två tydligaste lägren i. Att elitfotboll idag i mångt mycket är en affärsverksamhet som måste skötas på professionell basis av kompetenta människor går inte att bortse från, men så länge vi är organiserade i en förening går det heller inte att bortse från gräsrötternas vilja, eller deras eventuella kompetens och kunnande i specifika frågor.

Vi har alla olika erfarenheter av ÖIS, men har man följt ÖIS under det senaste decenniet så har man varit med om att springa på en del minor. Kostsamma misstag som det är vitalt att lära sig något av, om inte annat för att hela föreningens existens i mångt och mycket hänger på att dessa inte upprepas. Men då måste vi prata om vad som gått fel, varför det gick fel och vad vi måste göra för att inte hamna i samma sits igen. För vi verkar inte ha lärt oss särskilt mycket.

Något som verkligen understryker det behov jag ser av en längre strategi, och som fick mig att landa i att motionen behövde skrivas, är den satsning på Allsvenskan till 2020 (för att SEF-bidraget då fördubblas, både för Allsvenskan och Superettan) som ekonomiansvarige Kristofer Allbäck talade om under förra årets medlemsmöten. Min första spontana reaktion är bara – NEJ!!! Ett skräckslaget NEJ!!! Kalla kårar längs med ryggraden och nackhår som reser sig NEJ!!!

Vi har satsat hårt och uttalat mot Allsvenskan utan att ha haft alla delarna på plats tidigare, och det slutade med en baksmälla som i alla fall jag inte vill återuppleva. Är det dessutom så att fler av de större klubbarna i Superettan går i samma tankar, satsning mot de extra miljonerna i Allsvenskan 2020, så måste man väga insatsen mot oddsen för att lyckas. Den som inte lyckas riskerar att bränna sig för flera år framöver, beroende på hur hårt man gått för det.

Ändringarna i tv-avtalet innebär i praktiken att de allsvenska klubbarna får ytterligare några miljoner mer än superettaklubbarna från centrala intäkter, men det påverkar inte det sportsliga styrkeförhållandet under säsongen (förutom kvalen till och från Superettan (och att de allsvenska klubbarna som kan förvalta de extra miljonerna väl kan skapa sig ett litet försprång gentemot de nyuppflyttade föreningarna)). Den stora skillnaden i ekonomiska, och sportsliga, förutsättningar kommer fortfarande ligga i arbetet som klubbarna själva gör, och där ska ÖIS ha goda förutsättningar för att både kunna vara ett stabilt topplag i Superettan och på sikt ett etablerat allsvenskt lag.

Allsvenskan 2020 är ingen orealistisk målsättning i sig, inte alls, men vi ska gå upp för att vi är redo att ta klivet – inte för att vi har lyckats mobilisera ytterligare en punktinsats. Jag ser hellre att vi har en stabil grund att stå på för att vara rustade för att göra den allsvenska sejouren längre (helst permanent..), men även för att dämpa den fallhöjd som oundvikligen finns för lagen som riskerar degradering – en fallhöjd som med det nya tv-avtalet dessutom blir ännu högre.

Jag har tidigare i vinter diskuterat innehållet i min motion med nytillträdde klubbchefen Niklas Allbäck (som jag för transparensens skull kan nämna känner från tiden vi spelade fotboll, gick på Östra Stå och åkte på bortamatcher tillsammans, jämngamla som vi är) och även han ställer sig positiv till att en längre strategi hade varit bra för att utveckla ÖIS verksamhet. Han har, bortsett från ett mellanår i Torslanda, varit aktiv inom föreningen sedan 2003 och säger sig själv inte ha något annat fokus än ÖIS för den överskådliga framtiden. En tänkbar garant för kontinuitet på en viktig position där vi tidigare har avverkat fyra stycken sedan 2012.

Kan det nu bli så att det finns någon på kansliet som är ansvarig, har varit i föreningen länge, inte har några planer på att lämna och som gärna ser att hans arbetsgivare, styrelsen/årsmötet, ger honom ett tydligt uppdrag så borde sannolikheten för att en långsiktig strategi, hur den nu än må se ut, ska kunna implementeras i föreningens arbete vara goda.

Väger man även in det tredje förslaget till årsmötet, att utreda arenafrågan, som lite grand är inne på samma spår som jag är om en långsiktig vision, ska även denna fråga behandlas som en viktig del inom ramarna för ÖIS långsiktiga satsning.

Den uppmärksamme har också noterat att styrelsen inte lämnat något yttrande till någon av motionerna, vilket de enligt stadgarna ska göra, och det är tyvärr inte särskilt förtroendeingivande. Vad det beror på har jag inte lyckats reda ut, men det tyder på ett visst föreningsdemokratiskt underskott som borde vara prioriterat att åtgärda.

När det nu råder sådan osäkerhet om vem som ska ta ordförandeklubban för det kommande året så tycker jag, oavsett vem som väljs till ordförande, att vi medlemmar ska ge den nya styrelsen/ordföranden ett tydligt uppdrag där fokus ligger på att utveckla verksamheten på lång sikt och inte jobba ”från hand till mun” som vi gjort under de senaste åren.

Delar Du denna uppfattning och tror att denna motion kan vara till nytta för ÖIS så hoppas jag att Du blir medlem, går på årsmötet på måndag och gör din röst hörd.

Alla åsikter som uttrycks i bloggar och kommentarsfält är skribenternas egna. Vad Östra Stå tycker går att läsa om i Östra Stå's manifest. Östra Stå ska verka för en konstruktiv diskussion kring Örgryte IS och i alla kommentarsfält ska man visa respekt gentemot andra ÖIS:are, även om det finns meningsskiljaktigheter. Klarar man inte av att förhålla sig till dessa enkla regler så finns det andra forum att diskutera på.